För första gången sen 1964 har det i helgen fångats tonfisk med sportfiskeutrustning i våra vatten. Under lördag och söndag var det ett gäng svenska team som deltog i ett internationellt forskningsprojekt som går ut på att det ska märkas upp 20 tonfiskar med sändare på svenska vatten och 20 stycken till på danska vatten. Totalt har nu tre tonfiskar fångats med spö, märkts och återutsatts av de svenska teamen och i Danmark har man än så länge lyckats märka två stycken. Jag har haft turen att få delta i projektet och har i helgen fiskat i Team Viagra som utgått från Mollösund på Orust. Fiskeområdet har varit vid Fågelvraken och Gropa som ligger runt 20 distans (ca 4 mil) rätt ut i Skagerak. Lite grovt räknat ungefär mellan Lysekil och Skagen.

Tanken var att fisket skulle ha startat redan på fredagen men tyvärr gjorde vädret att den dagen blev avblåst för fiske. Det krävs bra förhållanden för att kunna landa och märka en tonfisk på flera hundra kilo på ett säkert och bra vis så är det för mycket vind så ställs fisket in. På lördagen var förhållandena de rätta och efter klartecken från projektledningen begav vi oss ut. Fiskestarten var satt till klockan åtta på morgonen och innan dess skulle det hinnas med att fiskas upp lite makrillbete. Team Viagra bestod på lördagen av Lars Furberg, Christer Mellberg, Bo Hall och undertecknad. Efter att vi hade tankat upp båten satte vi kurs mot Måseskär vilket är ett perfekt område för att snabbt dra upp ett tiotal makrillar.

Några släpp senare satte vi kurs mot fågelvraken som låg en dryg timme ut under rådande förhållanden. Stämningen i båten är fantastisk och vi är fyra förväntansfulla herrar som spanar fisk, berättar historier och pratar tonfiskfiske med varandra. Vi hinner inte mer än komma in i fiskezonen innan vi gör våra första observationer då ett par tonfiskar bryter ytan och visar sig för oss mindre än hundra meter från båten. Morgonljuset ger fisken en otroligt vacker silver och guldfärg när solstrålarna reflekteras mot fiskens sida. Vår första observation följs av en skrapande VHF och flera team rapporterar snart in liknande upplevelser. Vi har hittat fisken och nu återstår det bara att snabbt få ut spöna. Utrustningen är specialanpassad för ändamålet och vi kör med 130lb rullar med runt 1000 meter lina samt 80lb spön. Sista hundra metern sekter det en 1,2 millimeters nylonlina på 200lb och före det ligger en dacron hollowcore på 130lb. Längst ut sitter en slitstark fluorcarbontafs på 0,92mm och strax under 100 lb. Det här fisket skiljer sig markant från allt normalt nordiskt fiske och man måste tänka på vad man gör hela tiden. Får man på en fisk är chansen stor att fisken ligger på mellan 200-400 kilo och i kombination med att tonfisken är en av världens snabbaste fiskar så gör det fiskebåten till en arbetsplats som kräver att man hela tiden har koll på vad man gör om man inte ska riskera att skada sig. Skulle en fisk ta ett bete om man håller i en lina så kan personskadorna bli förödande.

Vi har valt mete som metod och tacklar snabbt upp fyra spön och lägger fyra makrillar på släp efter båten. Längst ut metar vi på 30 meters djup med ballongflöte, sen på 15 meters djup, därefter på tio meter och närmast båten har vi en sista makrill som ligger på släpp utan förtyngning och ballong. Vi mäskar sedan kontinuerligt med sillbitar som vi klipper till och stoppar i vår Sardamatic, en automatisk fiskmatare som vi kan bestämma matningshastighet på med ett reglage. I praktiken gör vi en långsam drift och lägger ett doftspår som vi metar i. För att ytterligare öka våra chanser så slår vi på vårt hemliga vapen, en tunamagnet som avger ett speciellt klickljud. Christer och Lars har även sparat en igloobox full med sardiner som har legat på lagring i båten sen de traila hem den från adriatiska havet för ett par-tre veckor sedan. Stanken skulle enligt utsago vara förfärlig och givetvis fick jag ösa i de första spännerna i havet för att krydda doftspåret då jag var ny i teamet. När jag öppnar kylboxen ser jag bara en brun sörja, fisken är nästan helt förmultnad. Jag tänker att det här blir nog spyvarning men till min glädje luktar det bara som en ganska väl redd surströmming vilket inte stör mig de minsta. Taktiken känns lysande bra och nu återstår det bara att lotta spön. Lars klipper till några linstumpar och efter dragning och mätning visar det sig att jag lyckats dra det kortaste strået. Det innebär att jag börjar drilla om det smäller på en tonfisk. Chansen att jag även slutar drilla är däremot minimal. För att vi ska lyckas med märkningen måste vi ta in fisken så snabbt vi kan och helst inom en timme. Det innebär att vi med största sannolikhet kommer att behöva hjälpa varandra med varje eventuell fångst.

Väderförhållandena är helt fantastiska och den gamla sjön efter fredagens blåst lägger sig snart och det blir varmt, riktigt varmt, så snart åker de varma kläderna av och t-shirt på. Vi ser tonfiskarna hoppa runt båten med jämna mellanrum men ingen är tillräckligt nära, 100-300 meter är standardavstånd. Eftersom vi metar med doftspår kan vi inte göra några snabba förflyttningar för då tappar vi kontakt med mäsken vilket är en avgörande del i vår strategi.

Efter några timmar börjar observationerna avta och de flesta andra teamen har sökt sig mot ett nytt område där observationerna nu är täta. Vi tror att doftspåret är avgörande för att de ska hitta oss och tänker att för eller senare kommer de till oss. Tonfisken är ju trots allt en oerhört snabb fisk som söker av enorma vattenytor varje dag.

Taktiken är däremot fruktlös och snart drillar ett av de andra teamen fisk och lyckas märka den första samtidigt som en andra fisk är på gång hos ett annat team. Tiden går fort på havet och eftersom vädret är bra och man beslutat att förlänga dagen från 17:00 till 18:00 så tar vi till slut beslutet att ansluta till området där det just nu görs flest observationer. Vi tar upp grejerna, vilket tar runt tio minuter, och kör sen full gas rätt västerut mot 200 meterslinjen och de andra båtarna. Vi har sista timmarna legat på runt 150 meters djup men det är ingen tvekan om att det har varit mest fisk på djupare vatten den här dagen. Väl framme ser vi tonfisk direkt och vi sätter snabbt fart och riggar upp spöna igen.

Det hoppar några tonfiskar på runt hundra meter från båten och jag lyckas till slut få några bilder som är ok. Det är tyvärr inte helt enkelt att fota en tonfisk, även om de är stora. Bästa chansen till en riktigt skarp bild gick jag tyvärr miste om när jag tog en pisspaus i fören. Det går lite sjö och friborden är så höga på båten att en hink var bästa lösningen för mig. När jag står där och försöker ser jag plötsligt hur det hoppar vågor av småfisk bara tjugofem meter från båten. Fn tänker jag och hojtar till de andra att kolla. I samma ögonblick bryter en två-tre meter lång tonfisk ytan och landar rakt över småfisken som flyger åt alla håll. Upplevelsen är helt fantastisk men det känns ändå lite nesligt att stå där med en hink piss när man borde haft kameran i näven.

Dagen går mot sitt slut och vi har fisk i närheten men ingen vill tyvärr hugga. Samtidigt är vi mer en nöjda med dagen då det varit extremt spännande och vi har fått se runt 50-100 tonfiskar under dagen bara i vår båt.

Ett av teamen drillar en gigantisk fisk sista timmen de och får fortsätta drillningen även efter det att vi blåst av för dagen. Tyvärr sliter sig fisken när den är bara fem meter från båten. Märkningsbåtens personal hade redan bordat och experterna bedömde fisken till runt 400 kilo och en bit över tre meter. Helhetskänslan efter första dagen är däremot helt fantastisk. Vilket fiske och på svenska vatten! Det känns som man varit ute på något exotiskt och det råder ingen tvekan om att den här produkten har stor potential att bli en kommersiell succé om den sköts på rätt vis. Bara känslan när man kliver i land i Mollösund och pratar med varandra om dagens upplevelser och med nyfikna ortsbor som kommer förbi och lyssnar på våra berättelser och frågar vad vi gör sätter en särprägel på den här dagen. Vi som är här har fått unika upplevelser och intresset för det vi varit med om är stort.

På söndagen startade vi redan 06:30 och skulle köra till 12:00 då det var dåligt väder på gång. Vi hade även med oss en ny teammedlem i Team Viagra genom Torbjörn Sandin som stärkte upp laget. Tyvärr fick projektledningen med Markus Lundgren (Sportfiskarna), Anders Sundelöf (SLU) och Massimiliano Cardinal (https://www.iccat.int/en/Tag-Program.htm) i spetsen blåsa av fisket redan vid 9:30 men vi som gick ut såg tonfisk också på söndagen även om de var färre och inga fiskar hann heller krokas innan vi bröt fisket för dagen.

Början på den här veckan ser tuff ut vädermässigt men vi räknar med att kunna märka fisk igen mot slutet av veckan så nu laddar vi om för nästa omgång.

Foruminlägg