För några år sedan besökte jag Visma, den stora sportfiskemässan i Holland. Där träffade jag på ett par glada grabbar som drev ett litet fåmansföretag med fokus egentillverkade och miljövänliga produkter för framför allt vertikal och dropshotfiske. Killarna i montern log brett och presenterade sig som Vincent och Mick när jag berättade att jag ville ta några foton på deras produkter för det svenska magasinet Fiske För Alla. En stund senare var man hyfsat haj på deras sortiment och det var extra kul när man fick höra att de hade ett tydligt miljöfokus på sina produkter. Alla vertikal och dropshotsänken var exempelvis helt gjorda i tenn som är ett betydligt miljövänligare alternativ än bly som de flesta använder sig av i dagens jiggskallar och dropshotsänken.

Vertikaljiggar gjorda i kaninhår var nytt för mig och eftersom jag flugfiskat mycket med exempelvis kaninhårszonkers så var det inte svårt att föreställa sig att dessa jiggar skulle funka ypperligt att vertikala abborre, gös och gädda med. Det fanns runt sextio färgvarianter så jag plockade ihop ett litet sortiment och tackade för mig. Killarna gav mig ett leende och tummen upp, samma tecken de använder i sin företagslogga.

Nu, några år senare, har jag hunnit dra ett stort antal fiskar på kaninhårsjiggar och mina första farhågor som exempelvis att jag skulle sakna stingern jag använder när jag fiskar med gummijiggar är som bortblåst. Kaninhårsjiggar är väldigt mjuka och min bild är att även försiktiga fiskar brukar sitta perfekt när de väl bestämt sig för att smaka på jiggen.

Jiggarnas huvud blir större när man använder det miljövänligare tennet än när man gjuter huvudena i bly. Anledningen är att bly har högre densitet och man behöver mer material för att uppnå samma vikt när man använder sig av det lättare tennet. I praktiken kan man säga att ett 15 grams tennhuvud storleksmässigt motsvarar ungefär ett 25 grams gjutet i bly. Rent fångstmässigt har jag inte upplevt någon skillnad alls. Jigghuvudets storlek verkar inte vara det som gör att man får fler eller färre fiskar.

 Foto: Frida Larsson

I slutet av juni tog jag och Frida en vertikaltur tillsammans. Hon var sugen på att fördjupa sig i vertikalfisket och för min del var det dags att summera ett år med det nya materialet. Tidpunkten var perfekt. Vi hade några dagar tidigare noterat att löjan lekte nedanför en av forsnackarna hemmavid  och i samma veva följer alltid större abborre och gädda de ofta massiva löjstimmen. Ett lyckat fiske bygger ofta på vetskapen om vilken tid man ska fiska på olika platser och att man använder sig av rätt teknik. Det här fisket har följt mig sen jag var liten och förr var det inte ovanligt att vi brukade gå ut med en knappt flytsäker eka som vi lånade av någon bekant. Att man fick lägga i båten dagen före så den fick svälla ihop och blev tät till dagen efter är en ofta återkommande minnesbild. Det var mer slit förr och svårare att hitta fisken, speciellt när man saknade förkunskap. Men det var då det.

Nu har jag en liten Linder 410 Fishing på trailer hemma. Båten är lätt och det är en fördel då sjöarna i min del av Sverige ofta saknar vettiga iläggningsplatser. Att man får bära båten några meter är snarare regel än undantag om man vill fiska de mer ofiskade platserna. Nu hade vi nyckel till en stängd bom och på just den här platsen går det någorlunda att backa ner en liten båt. Båten är fullsmockad med den senaste tekniken och med Humminbirds Down Imaging och en elmotor med I-Pilot och ankringsfunktion så brukar det gå på några minuter att hitta fisken. Det är egentligen fantastiskt hur effektiv man blir med dagens teknik och det är sällan man behöver mer än ett par timmar för att avverka ett lyckat fiske. Möjligheten att styra båten och ankra med fjärrkontroll är verkligen revolutionerande och idag kan man faktiskt fiska lika mycket som alla andra även om man ansvarar för att styra båten. 

Foto: Jonas Nordigårds

Vi riggar fyra spön med kaninhårsjiggar i olika färger och glider långsamt närmre det som är dagens hotspot. Precis där forsen slutar och övergår i sjö blir det ett klev från halvmetern ner till tre och en halv meters djup som sen sluttar långsamt ner i ett vidare bakvatten, djupaste stället är strax över sex meter. Forsen bildar två markantare fåror ut i bakvattnet och mitt emellan fårorna är strömmen svagare och snurrar runt. Jag vet att den finare fisken är någonstans inom 50 meter och vi sätter oss beredda med spöna i hand och börjar kryssa av området. Vad vi söker är större ekon cirka halvmetern från botten alternativt större löjstim med jagande större fisk i stimmen. Ofta hittar man fisken precis där klevet går ner eller i kanterna vid någon av strömfårorna. Är det riktigt strömt kan det vara svårt att läsa av lodet då strömmen ger upphov till ett speciellt eko med bågformade ränder som då kan täcka större delen av skärmen. Man lär sig efter ett tag vad man ska tittat efter och en stund senare kan jag meddela Frida att det är dags för dagen första nedsläpp. Vi fiskar ett sent eftermiddagsfiske och vädret är mulet. Jag föredrar egentligen strålande solsken och högtryck men med lite tur kan vi kanske få till ett hyfsat fiske bara barometern håller sig stabil.

Ekot jag sett är ett ensamt eko på fem meters djup lite längre ner i bakvattnet. Jag misstänker att det kan vara gädda och hoppas att min tafs av 0,35mm flurcarbon, som jag inte orkat byta, ska räcka till. Frida känner en lätt nafsning men sen blir det lugnt, jag känner inget. Precis när jag väljer att lämna ekot och söka vidare smäller det till på min jigg, det är ett benhårt tillslag och jag gör ett blixtsnabbt distinkt mothugg. Fisken sitter! Det är ett jämt drag med sköna gung så jag misstänker gädda. Plötsligt bestämmer sig fisken för att gå och slirbromsen går på högvarv samtidigt som spöt böjs allt djupare... Plötsligt smäller spöt tillbaka och fluorcarbontafsen visar sig vara avgnagd... förbannat! tänker jag och beslutar mig för att byta ut fluorcarbontafsen på andra spöt med. Nu är det 49 trådig mjuk och smidig stålwire på 20lb som gäller resten av dagen.

Fisket går vidare och precis när vi kommer till klevet så börjar det dyka upp ett mindre löjstim på mellan en till två meters djup. Under stimmet ligger några större ekon och det är med stor sannolikhet abborre så vi trycker på ankringsknappen och släpper ner. Smack säger det och jag landar snabbt och elegant en mindre gädda medan Frida jiggar vidare. Abborren är trög. Trots att vi är på rätt plats och jiggarna ligger framför nosen så verkar de lagom intresserade. Förmodligen är det vädret som spökar och det känns inte omöjligt alls att vi får åka hem i hällregn. Frida ber om TriggerX tuben som ligger i väskan och under tiden hon smetar på med den så lyckas jag landa ytterligare en gädda och en mindre abborre. Vi släpper ankringen och glider med strömmen ett tiotal meter innan vi låter elmotorn ankra oss igen. Det framträder lite större stenar på lodet och två större ekon. Frida är sugen på napp och hon hinner knappt släppa i jiggen innan det smäller till. Nu är det bättre fisk och efter en stund så ser vi en rejäl abborrefena i ytan. Härligt! Vill du ha håven frågar jag? men Frida meddelar att hon ska ta den med tumgrepp. Ett bra beslut som är snällare mot fisken och jag börjar plocka fram kameran istället. 

Foto: Jonas Nordigårds

Foto: Jonas Nordigårds

När väl abborrmunnen kommer upp i ytan för hon elegant in tummen i munnen på fisken och nyper till mot pekfingret. Fisken sitter som i ett städ och jiggen är perfekt krokad i överläppen. Det är en vacker, mörk och fin abborre som hon spänner upp framför kameran. Vilken start på dagens vertikalfiske med kaninhårsjiggar konstaterar vi och ler i kapp. Frida ber om måttbandet och hon noterar nöjt att den är 38 centimeter innan hon försiktigt låter fisken simma tillbaka.

Vi fiskar vidare och landar några abborrar till innan det börjar duggregna och vi börjar spekulera i att det vore gott med lite god mat istället för att sitta i regnet. På väg tillbaka passerar vi ett riktigt fint eko i ett djuphål och släpper ner en sista gång. Jiggen studsar på bottnen och hugget kommer på en gång. Nu är det bättre fisk. Det är en hyfsad strömgädda som går i ytan direkt! Gäddan bjuder på lite luftakrobatik och stänker ner oss i båten innan jag lyckas få fisken i läge. Ett gälgrepp säkrar gäddan och sen lyfter jag in gäddan i båten och lösgör jiggen. Frida tar några bilder och gäddan får gå tillbaka. Vilken dag! En fin abborre och en någorlunda gädda på bara en kort stund. Vertikalfiske är verkligen effektivt och de holländska kaninhårsjiggarna från Invincible Products med miljövänliga tennhuvuden är ett nytt bete som numera har en given plats i våra betesboxar.  

Foto: Frida Larsson

Foto: Frida Larsson

Det finns idag ingen svensk generalagent för den här typen av jiggar i Sverige så vill man ha produkten får man kontakta leverantören i Holland eller varför inte prova binda sina egna jiggar? Det är givetvis lite mer tidskrävande att göra jiggar själv men den kreative fiskaren kan å andra sidan få exakt vad han vill ha. Inom kort släpper vi en guide för hemmafixaren som vill testa binda kaninhårsjiggar själv.

Här kan ni läsa mer om kaninhårsjiggarna från Invincible Products - www.roofvishaken.nl

Klicka här för att komma till forumet.

Jonas Nordigårds

Äger och driver Edgesportfishing.se samt Edgeflyfishing.com. Mina största intressen är fiske, outdoor, jakt, all form av sport och familjen. 

www.wildfishsweden.se
Mer i denna kategori: Texas Rig och jiggfiske »

BILdelar-online.SE