Sommaren 2011 var jag kombinerad värd och fiskepolare till Pascal Leherissier, redaktör på franska predatormagasinet Brochet Sandre (Gädda å Gös). Vi träffades på en fiskemässa i franska Clearmont Ferrand och det slutade med att vi bestämde oss för att göra en gemensam fiskeresa från "kust till fjäll". Pascal hade erfarenhet av bland annat Västervik i Sverige sen innan men inte så här långt norrut och området som marknadsförs som Swedish Lapland var precis det han var ute efter. Snacket gick på om stora gäddor i "virgin waters" och vi beslutade oss för att göra en gemensam tur på totalt fyra fiskedagar vid tre destinationer.

Pascal mötte upp på Arlanda och efter lite peptalk och en kall öl i vänthallen klev vi på planet. Luleå var vår slutdestination och väl där mötte Mikael Kivijärvi, från Hushållningssällskapet/ Swedish Lapland Fishing upp. Väderprognosen såg lite halvspännande ut så efter en snabb genomgång skiftade vi upplägg å starta i "fjällen" istället. En stund senare var vi halvägs till Arjeplog.  Den lilla WV Polon var lika fiskesugen som oss och det tog ingen lång stund innan landskapet hade förändrats från fält å ängar till dalig skog och sist till myrar och avlägsna fjälltoppar. Vädret lämna inget att önska och när vi anlände till första destinationen, stugbyn vid Lippi i Arjeplog, så blev vi väl omhändertagna av Stefan och Birgitta Hallnor som ägde stugbyn. Efter en god middag och en genomgång av upplägget satt vi åter i stugan och ladda upp alla grejer inför morgondagens fiske.

Vi började dag ett med att fiska Hornavan tillsammans med Stefan och en lokal fiskeförmåga, Sven-Göran Fransson "Swillo". Vattnet var lågt och klart och man insåg snabbt att den här sjön kräver stor kännedom om man ska kunna röra sig snabbt utan att förstöra båten. Bottnen kan snabbt variera från sand till stora klippblock och med tanke på att sjön just nu var extremt låg så var det ingen enkel match att glida runt mellan vikarna, speciellt inte som vi fiskar ett riktat gäddfiske och ofta rör oss inom 50 meter från land. Hornavan är stor, riktigt stor, och det kan snabbt blåsa upp så man bör veta vad man ger sig ut på om man tänker röra sig över större ytor. Som tur va hade vi guide och kunde fokusera helt på att fiska av de ställen vi besökte istället för att oroa oss för att gå på grund. 50 hästar och en stabil båt rör sig snabbt några kilometer och snart gled vi in i första gäddviken. Den låga vattennivån hade sabbat förhållandena i viken något men det kändes ändå hett... några kast senare hade vi dubbelhugg på ett par tvåkilosgäddor. Mitt val föll på en ganska ytgående jerk, Rapala Subwalk, och Pascal hade en specialwobbler med jiggstjärt som kunde fiskas både djupt och i ytskiktet beroende på hemtagning.
Vattnet var absolut kristallklart och jag valde en betesfärg som matcha vattentypen hyfsat med sin beige, grå, silverfärg.





Vi fiska från land och utåt på djup mellan 0-1,5 meter till att börja med. Efter ett par timmar hade vi landat ett trettiotal gäddor mellan 1,5-4kg... mycket fisk men fel storlek, vi var ju efter the Big One och började fundera på om vi skulle överge den initiala taktiken och satsa på ett något djupare fiske?
Pascal drog iväg ett kast mot ett stenblocksparti där djupet förmodligen låg runt 2-4 meter och efter bara några meter small det direkt. Hans styva jerkspö fick precis "rätt" böj och det syntes på gungningarna att det var allvar. Gäddan tjurade längs botten och när vi såg att den gled in i blockpartiet så insåg vi båda faran. Pascal försökte sätta hårdare press och styra ut fisken men plötsligt vek den av och vi kunde se hur den tjocka flätlinan skavdes mot ett rejält block som låg bara metern under ytan... jaha... det va den... några franska utryck senare var leendet tillbaka och vi hade en ny taktik. Två till fyrameterstaktiken - och nu gällde det bara att hitta lätt strömsatta uddar och sund med perfekta förhållanden. Vi hade en ganska lagom och varierande vind på upp till 6 m/s och bara vi hittade ställena med fin pålandsvind skulle vi nog hitta den större fisken också.

Medellängden förändrades snabbt och vi började nu få fisk som nästan uteslutande låg mellan 80-95cm. Taktiken var helt rätt och efter bara fyra och en halv timme på Hornavan hade vi lyckats landat 54 gäddor, fem stycken över 95 cm med en topp på metern. I min bok fick Hornavan en guldstjärna och lägger man ner tid i den här sjön så kommer man garanterat att dra många, många gäddor över metern.

Vi bytte till en närliggande sjö till kvällen och efter en trög inledning som nog mest berodde på ett tryckfall så började vi dra fisk, den här gången var det ytbeten som var nyckeln och spinnerbaits som fräste i ytan var precis det som gäddorna vill ha. Spinnerbaits kan ibland ha en aktiverande effekt på tröga gäddor och det var precis det som hände den här gången.

Gäddan vi inte såg, den Pascal hade tappat inledningsvis, blev allt mer mytförklarad och när vi satt oss i båten på morgonen dag två stod klart att idag skulle vi dra en monstergädda som var minst lika stor som den tappade fisken. Vi fiskade själv idag och lånade en båt med elmotor i en sjö med ett större inlopp och utlopp. Sjön var mer eller mindre ofiskad efter gädda men vi hade lyckats luska ut det hade dragits fin fisk längs ena sjöändan och beslutade oss för att börja där. Det dröjde inte länge innan vi såg mindre stim med sikar på runt kilot, det var ett gott tecken som brukar borga för goda chanser på stor gädda. Sjön var till en början grund med en slät och steril sandbotten som inte lockade till kast. Efter en stund hitta vi ett mindre utlopp och där började det plötsligt djupna. vi saknade lod men det var runt 3-4 meter och ibland djupare. När vi hittade ett större bälte av bottenvegetation med långa fina sjögräs så kände vi direkt att vi var rätt. Vi ankrade upp och börja beta av djupområdet... halvtimmen senare hade vi kammat noll, inte ett hugg... Det kändes mycket konstigt men det kanske berodde på något oförutsett? Oavsett så följde vi land och beta av det ena stället efter det andra. När vi kom fram till ett större stenparti  med pålandsvind så började vi plötsligt få många mindre gäddor... det här fenomenet höll i sig några hundra meter och sen blev det djupare och plötsligt var det helt dött igen.

Inte en fisk på en kvart och vi började spekulera. Oftast håller stora gäddor mindre gäddor på avstånd och kanske var det så även nu? Ett stort stim med betesfisk passerade vid sidan av båten och ett smalt men djupt sund kom plötsligt inom kastavstånd. Det här såg riktigt hett ut och djupet var helt rätt samtidigt som det var enorma storsten som låg utspridd på sandbottnen. Vi valde varsin sida av sundet och börja fiska av stället samtidigt som vi gled närmare. Jag tryckte iväg min 70g Glidín Rap så långt jag kunde. Den landa med ett plask fyra-fem meter från land och efter två drag så blev det tvärstumt! Ett hårt mothugg och plötsligt ser jag en löjligt stor virvel i ytan... det är fisk! och när den väljer att rusa ytligt tvärs över sundet så stannar allt av... är det en gädda eller är vi med i inspelningen av hajen? När fisken vänder runt och visar sig i ytan finns det bara en tanke: - Får jag upp den här är det kanske nytt svenskt längdrekord!!

Jag kör ett styvt och stenhårt Muskiespö med 0,34mm flätlina och tar gäddan tufft och effektivt. När den visar sig i det ginklara vattnet längs båten på fyra-fem meters avstånd strax under ytan är det omöjligt att hålla tillbaka ett häpet leende. Jag vänder mot Pascal och berättar att det här är den i särklass största gädda jag någonsin sett och han nickar instämmande. Vi tar all fisk med gälgrepp och den här fisken börjar bli klar för landning. Jerken är helt försvunnen i det enorma gapet och det enda som syns är en liten del av mitt 200lb safelocklekande och den långa fluorcarbontafsen som jag drömmer om att lägga handen om... Jag sätter mig på huk, tar tafsen och får gäddan i läge. Jag lutar mig över fisken och precis när jag börjar föra vänster handen längs gällocket vill den dra iväg en sista gång... jag släpper tafsen, linan spänns och gäddan rusar mot botten... Efter några meter smäller linan plötsligt!! ...antiklimaxen är total. Jag tittar på gäddan som lagt sig på botten. Jerken är kvar i munnen och den blöder lätt. Sanden under huvudet färgas av röda dimslöjor av blod... F A N!!! vad hände??? fisken var ju klar?? Jag sätter mig ner och egentligen är jag mest besviken på att gäddan har jerken kvar i munnen. Det är fantastiskt att bara få se en sån här magnifik fisk. Efter några minuters tystnad tar Pascal fram en tröstöl, men jag passar, ölen får sparas tills vi har en rejäl fisk i båten. Jag har hämtat mig å vevar in linan... tafsen är kvar?? å beteslåset är nästan rakt?? det känns helt omöjligt då jag vet att safelock är typ det bästa man kan ha och jag vet att det var stängt. Uppenbarligen har gäddan lyckats gnaga upp beteslåset och sen dragit det rakt... jaha... inget fel från min sida i alla fall, och jag tog den inte för tufft heller. Skönt... men samtidigt urtrist att behöva lämna en gädda i den sizen med en jerk i munnen. Vi bedömde gäddan till minst 135cm och förmodligen mer. Vi lämnade platsen i vemod, fan att jerken satt kvar, det kan ju helt spoliera chansen till ett nytt försök om den inte lyckas skaka loss betet... och det vore ju ren skam om fisken skulle dö på grund av jerken i gapet.

Sundet ger ingen mer fisk och jättegäddan var förmodligen ensam å styra allt vatten inom 70 meter från huggplatsen kändes det som. Vi får några till finare gäddor runt 90-95cm en bit in men sen blir det trögt. Vi överväger våra möjligheter och båda två är helt ense om att stället som kammade noll, där det var bra djup, lätt strömsatt och långt fint sjögräs var den hetaste platsen vi sett trots att den inte gav fisk. Vi kör om stället sa vi och sen bar det av.

Väl framme så smäller det direkt! Pascal lassar upp en 90 centimeters och jag kommer snabbt efter med en något större fisk. Efter en halvtimme med magiskt bra fiske och många fina gäddor så får jag plötsligt ett rejält hugg precis vid relingen. Gäddan stänker ner mig och jag har max metern lina inklusive tafs utanför spötoppen. Fisken virvlar runt i ytskiktet, nästan oförmögen att påverka den stenhårda slirbromsen med så kort lina ute. Jag tar ett snabbt beslut å frikopplar med tummen på spolen och ger gäddan lite lina samtidigt som jag precis kommer ihåg att slå av elmotorn innan gäddan rusar så linan stryker längs med de nu stannande rotorbladen... Det var flyt, å Pascal flinar åt det faktum att turen kanske vänt. Det var väldigt svårt att bedöma fisken på så nära håll när det bara var skum och plask i ytan och när gäddan väl kommer upp från botten så inser vi att det här är dagens andra monstergädda. Den är stor, riktigt stor och trots att den inte är i samma kaliber som den vi tappat så känns det tydligt att vi har och göra med något som kan rädda dagen.

Efter en stenhård fight med en vrålstark gädda så har jag den vid båten. Gäddan är riktigt, riktigt stor och efter ett par tre försök känner jag äntligen hur fingrarna hamnar rätt. Jag lyfter gäddan i båten och när den väl är uppe så är lyckan total, det är en sjukt fin gädda det här med. En riktig drömfisk! Vi tar ett snabbt set med bilder, lägger gäddan på båtens sittbräda och ristar in längden och sen får den simma vidare. Gäddan är nästan exakt lika bred som båten vi fiskar från så vi vet att den är stor, förmodligen minst 115-120cm? Tyvärr vet vi inte exakt hur stor den är för vi har varken måttband eller våg med oss idag...
Vi drar en hand full gäddor till på strax under metern innan vi bryter. Klockan är 15:00 och vi är planerade att anlända i Råneå framåt kvällen. Vi klipper en bit flätlina som matchar gäddans längd och sen tar vi oss tillbaka till stugan och packar ur och ger oss av.







Väl framme vid Löjtnantsgården i Råneå, där vi ska bo, så har vi bett vår nya destinationsägare, Oskar Hederyd på Canoe Adventure North att ta med en tumstock. Det är spännande in i det sista och när gäddan mäter fantastiska 121cm är lyckan total!!
Samtidigt kan man förundras över hur stor den andra gäddan måste ha varit eftersom vi båda bedömde den här som märkbart mindre? Det hade förmodligen blivit en allt för bra dag om den andra hade landats med och nu har vi ju en förstklassig anledning att snart återkomma och göra ett nytt försök.

Vi laddar om och nästa morgon är det skärgårdsfiske vid Råneås mynning som gäller. Vi utgår från Kängsön och dagen bjuder på ett spännande fiske som resulterar i några riktigt fina bitar. Den största blir en dryg meter och en hand full är över 90 cm. Det är Pascals dag idag och han dominerar fisket med sin grön/lila/silvriga specialwobbler med jiggstjärt. Vi testar ett kvällsfiske lite högre upp i Råneälven, vid en forsnacke nedanför Prästholmen, men ett massivt regnväder och en hastig temperaturskillnad på närmare tio grader i luften gör att fisket tvärdör. Dagen har ändå varit helt ok och nu är det dags att ladda om och vila upp sig för dag fyra.













Vi går upp tidigt och beger oss av mot Valvträsk och Camp Gäddan som ligger högt upp i Råne älvdal. Vädret är återigen bra och fisket känns hett. Efter att vi fått några tips om bra fiskeställen sjösätter vi och lösgör våra jerkar... nu ska det ske, en ny metersfisk ska upp. Det är en häftig sjö med spännande karaktär och vi hittar snart en fin grynna ute på sjön som visar sig hålla mycket mindre fisk, förmodligen skulle vi haft ett bättre fiske om det varit lite mer fart på vattnet men det är svårt att få det när det nästan är vindstilla. Vi noterar att sjön har ett antal omärkta gamla ytliggande "dykare", timmerflottningsstockar, som är mer eller mindre livsfarliga och vi drar ner på hastigheten när vi byter plats. Vi får kämpa för ett bra fiske men tillslut hittar vi en riktigt fin djuppotta som är runt 100 meter i diameter. Här ska det ske och vi söker metodiskt av rubbet. Jag har kört en jerk på 15cm hela dagen men när fisken visar sig vara extremt försiktig och bara stöter på betena, om de ens reagerar, beslutar jag mig för att byta taktik och sätter på en mindre Glidin Rap på 12cm som jag låter sjunka till botten och sen fiskar långsamt med lite längre spinnstopp.





Efter en hand full kast så har jag ett tillslag, ett snabbt mothugg följer men fisken går fri. Jag gör ett långt spinnstopp och gör sen två korta drag och smack! Gäddan är på igen. Spöt böjer sig ner i handtaget och det känns att det är en riktig fisk. Stunden senare lyfter jag in ytterligare en metergädda i båten. Härligt! vi har lyckats än en gång och ser man till turen som helhet så blir det här den perfekta avslutningsfisken. Vi beger oss hemåt och kvällens middag innefattar redan planerna på en ny norrlandsexpedition. Det är inte givet att plocka fina fiskar fyra dagar i rad, speciellt inte utan lokalkännedom men både Pascal och jag bedömer att gäddfisket här uppe är så otroligt bra och oexploaterat att de flesta gäddfiskare med lite rutin bör ha goda chanser att klara målet att landa minst en metersfisk om man lägger några dagar på dedikerat gäddfiske.

Läs mer om fisket i Swedish Lapland här:

http://www.swedishlaplandfishing.com/sv/fishing

Klicka här för att komma till forumet.

Jonas Nordigårds

Äger och driver Edgesportfishing.se samt Edgeflyfishing.com. Mina största intressen är fiske, outdoor, jakt, all form av sport och familjen. 

www.edgejonas.se